Idag fick jag hämta hem Gösta som varit på sjukan sedan i fredags. Anledningen till detta var att han hela natten mot fredag och på fredag förmiddag inte gjorde annat än var lös i magen och spydde och ville inte dricka vatten. Det var så jobbigt att inte ha förmågan att själv kunna hjälpa honom. Joel fick åka in med honom och var tvungen att lämna honom kvar där. Det kändes mycket jobbigt. 

Det har varit så trist, dött och tråkigt här hemma utan honom att vi inte vetat vad vi ska ta oss till. Vi har verkligen tyckt om honom från första stunden han kom till oss men det var först nu när han var borta som vi verkligen förstod hur enormt mycket han betyder för oss. Det har varit obeskrivligt jobbigt att inte ha honom hos oss, inte veta vad som händer eller hur han mår, om de tar hand honom på ett bra sätt etc. 

Idag fick jag äntligen hämta hem honom och det går inte att beskriva hur glad både jag och Gösta blev över att få se varandra igen. Det var helt underbart och nu ligger han bredvid mig i soffan och vilar. Helt underbart! Och det vi nu ska göra är att, under en tid, blanda ut hans mat med lite specialmat som är skonsam mot lill-magen hans. Det känns bra att det inte var något "allvarligt".

Gösta är inte så värst förtjust i sin bur men att sitta ovanpå den tycker han minsann om. Då kan han spana ut på innergården och hålla koll på läget.

Den här vägtrumman brukar vi gå förbi under våra skogspromenader och som ni ser så tycker Gösta om att gå igenom denna. Det hela började med att jag var nyfiken på att se hur han skulle reagera på röret så vi gick dit och han var då mycket försiktig. Vi fortsatte att passera röret och han var nyfiken men ännu avvaktande men så en gång gick han bara igenom och har så fortsatt med det. Jag tycker att det är så roligt och tankarna förs till agility... Vi får se vad vi hittar på i framtiden.

Vi har gått färdigt hundkursen och det var nyttigt för oss alla. Min favoritövning just nu är att träna inkallning ute på grusplanen bakom huset. Det går allt bättre och även när man för in lite variation på övningarna och med små störningar. Jag blir så glad över de små framsteg vi gör och det är ju så roligt att träna. Det märks verkligen att Gösta också tycker att det är roligt.

När vi flyttade till nya lägenheten för ca en månad sedan så blev Gösta ganska så skällig. Han skällde för minsta ljud men nu har det tack och lov blivit bättre med det. Jag antar att det var många nya saker och ljud som han var tvungen att vänja sig vid. 

Den nya lägenheten är så mycket bättre för här möter man ju hundar när man är ute och går. Det gjorde man mycket sällan i vårt förra boende. Gösta är därför inte i någon större utsträckning van vid att under promenad bara gå förbi hundar vi möter utan vill fram och busa. Det har för det mesta varit så att han fått hälsa och kanske busa med dem vi tidigare mött så det är något vi arbetar på. 

Gösta är en sådan underbart mysig hund. Ojojoj, vad vi tycker om honom! Vi har dock varit dåliga på att ta kort på sista tiden men jag ska försöka att inom kort uppdatera fotoalbumet så ni också får se vår lilla guldklimp.

Jag har ju glömt berätta att vi är i full färd med att gå på hundkurs med Gösta. Jag och Joel lär oss massor och upplever att Gösta svarar bra på det vi försöker förmedla till honom. Han blir sakta men säkert mer och mer lydig, lugn och följsam. Det är hur kul som helst med de små framstegen som kommer allteftersom. 

Idag var första gången som Gösta vistades på ett hunddagis och det gick över förväntan. Gösta har svårt för att vara ifrån mig och Joel så vi var lite oroliga för hur det hela skulle gå. Eftersom Joel pluggar på distans är han för det mesta hemma och därför har vi inte varit så duktiga på att köra ensamhetsträning. Det känns mycket bra att det fungerade så fint med hunddagiset och att det är ett alternativ om vi måste ha någon som passar Gösta under en längre tid. Så tummen upp för det! 

En lite obetydlig sak har fångat min uppmärksamhet. I början använde vi väldigt många bajspåsar men numera behöver vi dem sällan. Jag säger ofta att Gösta är smart men han är verkligen det. Han går nästan uteslutande ut i skogen, höggräset eller till något annat ställe där det är ok att bajsa utan att man måste ta upp det. Jag måste säga att det är mycket bekvämt. 

Vi har av någon anledning ställt en av stolarna på balkongen mot räcket. Gösta är inte sen med att utnyttja detta. Han springer emellanåt dit och tittar ut över kanten och spanar in närområdet. Så när jag idag kom cyklandes från jobbet så stod han där och tittade välkomnande på mig. Det kändes fint att komma hem må ni tro.

Tänk om man hade haft möjligheten att hänga med ner till Tollarp. Jag känner mig så avis på er som ska fara för jag tror verkligen att det blir ena riktiga höjdardagar. Det är ibland trist att Sverige ska vara så enormt avlångt men man vet aldrig, nått år kanske även vi kan åka. Jag ska i alla fall hålla utkik efter era bilder från dagarna. 

Gösta har verkligen blivit en hejare på att söka efter godis, även när det är andra än jag och Joel som står för kommandot. Säger man stanna så kan man lämna rummet och vara borta ett bra tag innan man återvänder för att säga sök åt honom. Han har även utvecklat sin sökförmåga och irrar inte omkring helt ostrukturerat som tidigare utan det ser verkligen ut som att han hajat biffen. Jag tror att det här kan bli riktigt roligt när vi i framtiden provar spårning. Längtar...