Vi har fått resultatet nu och Gösta har B-höfter. Även fast det för oss inte egentligen spelar någon roll eftersom Gösta alltid kommer att vara Gösta oavsett resultat så känns det mycket bra!

Idag var vi till Öjebyn för att röntga höfterna på Gösta. Det hela gick fint men jag tyckte det var lite otäckt att se Gösta sövd då det gav minnen till då vi tog bort Mimmi men i övrigt gick det fint. De visade oss bilderna men eftersom jag inte förstår mig på om de var bra eller inte så återstår det att vänta och se vad "domen" blir. Veterinären sa att de inte gärna vill säga något om resultatet då det hänt att de tyckt annat än Kennelklubben och då det är Kennelklubbens ord som gäller så vill de inte uttala sig. Hur som helst så sa de att de brukar säga ifall det tydligt syns att det är något fel men att något sånt syntes inte på Göstas bilder. Det lät i alla fall bra!

Måste bara skriva och berätta att det är så roligt att träna Gösta!! Han gör ständigt små framsteg och är så pigg på att träna, har verkligen sug efter hindren. Efter agilityavslutningen har vi varit och tränat vid två tillfällen. Det märks att Gösta kommer ihåg och lär sig alltmer från gång till gång och är verkligen superduktig. Även jag och Joel gör framsteg på att föra honom runt banan. Om ni inte provat agility rekommenderar jag det varmt

Nu har vi gått färdigt grundkursen i agility. Vi har helt klart fått mersmak och ska försöka träna så gott vi kan under sommaren med allt vi under dessa 8 gånger fått lära oss. Alla på klubben är ju så snälla och trevliga så jag tror att vi med all säkerhet kommer få en massa tips och råd när vi i sommar är ute på klubben och tränar. Till hösten blir det (om intresset är nog stort) en fortsättningskurs som vi är sugna på att anmäla oss till. Vem vet, i framtiden kanske vi är med och tävlar...

I söndags när vi var och tränade tog vi med kameran vilket var mycket nyttigt. Bilderna synliggjorde en del av de fel som jag och Joel gör. Jag ser bl.a. ut som en flaxande höna på många av bilderna så numera försöker jag hålla koll på mina armar. Det är ändå fantastiskt att Gösta ändå förstått mig så pass bra som han gjort. Nu är det bara att fortsätta träna, träna och nöta, nöta.

Igår var vi på vår näst sista agilityträning. Det går verkligen framåt för alla hundar som är med på kursen. Gösta har blivit som tokig i tunnlar och så fort han ser en tunnel struntar han i de andra hindren och springer glatt fram till tunneln som han verkligen kan utan och innan. Han är så duktig och snabb. När vi springer med honom runt i banan har vi svårt att hänga med så jag och Joel måste verkligen öva upp farten och bli bättre på att planera vår väg. Vi funderar starkt på att även gå fortsättningskursen men det kanske blir först till hösten.

Måste även passa på att berätta att jag och Gösta var på gårdisträff i lördags. Det var trevligt även om det under promenaden t.o.m. började att hagla. Vi fick information om mentalbeskrivning och apportering vilket var riktigt intressant. Tiden gick väldigt fort och jag hade inte möjlighet att stanna till slutet men jag vet att de som var kvar även körde ett hundrace. Jag tror att Gösta hade gjort sig ganska bra i den tävlingen för han springer som sagt riktigt fort. 

Igår var vi på första Agility träning för nybörjare och det var skitkul!!! Vi var en ganska liten grupp (6 hundar) på två tränare så vi fick mycket hjälp och uppmärksamhet. Gösta är busig och har mycket energi men jag blev glatt överraskad att även fast det var så många andra pigga hundar där så var han över förväntan fokuserad och mycket duktig, han hajade vad han skulle göra. Det var ju första gången för oss alla så innan träningen tänkte jag att allt kunde hända. Ska väl tillägga att jag däremot sprang in i ett av hindren som välte för jag hade full fokus på Gösta men mindre på mig själv... Vi lär oss alla. Ska bli kul att se vad som händer nästa gång. 

Gösta är en oerhört kramgo och mysig hund! Det är helt underbart när han kommer upp i soffan och vill gosa och som han kan mysa. Det kommer bli tomt utan vår Gösta eftersom jag och Joel nu ska ta åka på en minisemester till Island. Det hela har varit osäkert in i det sista pga vulkanutbrottet men nu verkar det hela ha ordnat sig så pass att vi kommer kunna flyga. Det är bra att veta att vovven våran är i tryggt förvar hos Joels föräldrar men det känns redan tomt utan honom.

För någon dag sedan när jag skulle bege mig till jobbet så låg fortfarande mina killar kvar i sängen och myste så gott. Gösta hade verkligen gjort sig bekväm vid husses sida och mådde som en prins. Det gick inte att ta miste på hur nöjd han var när han fick dela kudde med husse. Jag kunde inte annat än föreviga detta lilla gulliga ögonblick med en bild. 

Gösta är vårt bustroll som livar upp vardagen. När vi igår var ut i skogen så nöjt han i fulla drag. Gösta hoppade, skuttade och var sprudlande glad. Jag har lagt upp några bus-bilder som jag tycker sammanfattar hur roligt han hade det igår. De finns att se i vinteralbumet. Dessa bilder fick bli de sista i detta album för nästa gång jag uppdaterar så ska jag ha skapat ett våralbum. 

Det är helt fantastiskt vad snön smälter bort och jag hoppas att marken snabbt kommer torka upp. Det jobbiga denna årstid är att efter varje gång vi varit ute med Gösta måste vi torka eller duscha honom ren från smuts. Jag är ändå glad över att Gösta har den päls han har för jösses så lättskött den är i jämförelse med många andra hundraser. 

För exakt ett år sedan hämtade vi vårt lilla knytte i Strängnäs. Ett år har gått och det är helt fantastiskt vad mycket som hunnit hända på detta år. Gösta har gått hundkurs, fått åka båt, skoter, varit på fjällvandring, semester i Norge och en hög med andra roliga saker. Det enda jag känner att Gösta borde ha fått göra är utställning men har som ändrat en del uppfattning om det här med utställning. Jag vill fortfarande ställa ut honom men inget som idag känns akut och döds-nödvändigt. Han är vår lilla charmtroll och snyggo oavsett vad en domare skulle säga. Dock för skojs skull så kommer vi med all säkerligen att framöver ställa ut honom men dock oklart när.

Vi har även varit och gosat med Lenas 13 valpar som snart är på väg till sina nya hem. Lite nostalgiskt att se dessa bedårande valpar och tänka att Gösta för ett år sedan var precis som dem. Jag hade kunnat stanna där och myst med valparna hur länge som helst för de var så fina, charmiga och luktade sådär valpigt gott. Jag hade ett tag fem av dem sovandes i min famn. Snacka om att man blev valpsjuk!